Imorgon va det alltså 2 månader sedan jag kom och det känns som att det va så himla långt borta, första gången jag träffade familjen och kom fram till huset. Vi har pratat om det här i familjen, Billy sa att hon va jätte nervös och ångrar att det första hon sa till mig va : "Osh! You're tall!" Haha men jag tänkte inte på det, jag hade tankarna på annat håll.. Jag hade nämligen somnat på vägen hit (som jag har sett på kort efteråt ur pappans mobil...) och spillt massa bananmjölk på byxorna, mitt emellan benen .. så jag gick och försökte dölja det hela tiden att jag knapt tog in vad hon sa när hon visade mig runt i huset.. Men Billy hade tydligen inte märkt det. Vad vi skrattade åt det här om dagen.
Helgen började men "Berrigan Cup" det är ett hästrace i grannstaden *host* byn. Men det är inte många som faktiskt budar och tittar på själva hästarna när de tävlar. Det är allt sociala runt i kring!! det är helt sjuka utstyshlar, hattar och fina klänningar! Helst ska trosorna synas och klackarna ska va 1 meter höga man behöver inte kunna gå i dem, pga av höjden och champanjen + en fjäder snurridutt, hatt eller blomma på huvudet .. Nä men det va faktiskt jättefina utstyshlar också :). Kan lägga upp bilder! Sen träffade jag mycket nytt folk! Det växer nämligen inte folk i min ålder på träd här ute i ingenstans där jag bor.. Kul iaf :)! Får försöka leta upp lite bilder från den dagen
Dagen efter tog jag 05:50 tåget till Melbourne igen för att träffa lite nya vänner! Så jag fick ta mig 3 timmar ner i landet för att se lite nya folk i min ålder. Med hjälp av dejtingsidan Facebook.com bestämde jag möte med lite andra au pairer från England, Danmark och Tyskland. Träffade en skön tjej från Tyskland o vi har planerat in surfing och festivaler ihop de kommande månaderna!! Dagen efter Träffade jag 3 Svenska tjejor!! Himla sjukt underbart att prata svenska igen!! Kvällen började med picnik , regn, cider o svensk musik och slutade på efter många dansade timmar på donken.? Hur svenskt kan det bli?
Hemlängtan?
Det är många som frågar om jag inte längtar hem.
Asså jag gör faktiskt inte det.
Ibland skulle jag vilja ha mina kompisar här för jag saknar att umgås med dem.
Prata svenska saknar jag ibland när jag bara vill babbla på men det tar så lång tid att komma på orden så de jag pratar med redan har bytt samtalsämne när jag har planerat vad jag ska säga.. hehe..
Enda gången jag verkligen ville hem var när pappa hade gjort sina specialarmackor med bacon och ägg på en stekt macka till johanna o adrian på morgonen så att det blev matos i hela köket och mamma va tvungen att öppna alla fönster och skura av hela köket så min bror o syster och fader fick ta på sig halsduk o långkalsånger för att det blev minusgrader innomhus.. Då ville jag hem! Sitta på min plats vid köksbordet och hälla på ett stort lager ketchup på specialaren.
Det va jobbigast innan jag åkte då kunde jag bara börja grina när som. När jag förstod att jag inte skulle träffa mina nära och kära på så länge. Men nu vet jag inte kanske föröker jag bara inte tänka på det eller jag vet inte det är inte jobbigt iaf. Och tack gode gud för att skype är här! Det är som att ha träffat de där hemma.
Men jag vill ändå inte åka hem jag är verkligen inte klar här!! Jag vet inte om jag kan säga att jag har det bättre än i gymnasiet för det va verkligen skit kul!! Men det är så himla skönt med något nytt och fräsht, något som jag aldrig gjort innan. Typ som när man köper en ny allmenacka med helt vita oskrivna sidor som ska användas för att planera sitt kommande år i. Den där sköna känslan innan man kommer koppla allmenackan till prov man glömt att plugga till eller uppsatser som man missat att lämna in. Men det bästaste skööönaste nu är att jag är helt läxfriiiiii! Och det är ju helt jäkla underbart!
Jag saknar faktiskt inte Sinclair heller. Det kommer kanske sen.
Men det är som att det va så längesedan, som ett annat liv typ. Jag är inte samma person som jag va då. Jag har växt, tagit ett nytt steg känns det som. Mognare kan jag väl inte säga att jag har blivit men äldre ;) Jag Pratade med Sara Råden igår och vi lever verkligen helt olika liv nu fast vi va på samma nivå för bara någon månad sen när vi tog studenten och allt. Helt sjukt ändå.
stor KRAM!
Saknar er!!... eller? ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar